Liten bakgrund om bröd från Sverige:
I Sverige har vi en lång historia av bröd. För några hundra år sedan var brödkulturen annorlunda.
Mest därför att tillgången på råvaror varierade.
Finast var såklart att baka med vetemjöl, ägg, smör och mjölk.
Det gjorde man till fest. Till vardags var det gröt och hårda bröd som gällde.
Vissa tyckte öl och sprit var ett bättre användningsområde för spannmål.
Ett hett ämne under nödår.
Råvarorna till bröd kom från olika sädeslag beroende på
det lokala klimatet i olika delar av Sverige.
Grovt sett så kan man inte odla vete i norra Sverige så där fick det bli korn och havre.
Men korn och havre innehåller inget gluten och gäser alltså inte.
Bröden norr om fäbodgränsen var därför ojästa bröd av havre - och kornmjöl (sk tunnbröd).
I söder däremot var jästa mjuka vetebröd (ofta med en del rågmjöl)
som limpor och kavring vanliga.
Hårt förrårdsbröd gjordes såklart också, en föregångare till dagens förfinade knäckebröd.
Råg användes i mellersta och södra Sverige, Gotland, Öland, Uppland
men endast fläckvis i norröver.
Korn användes i södra Småland samt i norra delarna av Sverige.
Havre användes i mellersta västra Sverige, från Halland upp till Dalarna.
Mjuka limpbröd bakades i Skåne, södra Småland, Södra Halland, Öland, Gotland
samt norr delarna av Sverige vid gränsen mot Finland.
I norra Norrland och på gränsen mot Norge och Finland bakades rieska.
I övriga delar bakades torra bröd.
Vete var förr mjölet nummer ett.
Fint vitt mjöl har idag låg status.
Nu ska det vara fullkorn och nyttigare varianter.
Mitt i Sverige, vid fäbodgränsen, gick också gränsen för torra och ojästa bröd
av havre och kornmjöl i norr
och torra och jästa rågbröd i söder.
Limpbrödet av råg från södra Sverige
bakades i kupolformade ugnar, som upphettades med ris och halm, sedan sopades ren
för att ge plats åt de ovala eller runda bröden direkt på den upphettade ugnsbotten.
Ville man öka på limpans hållbarhet kunde man grädda det två gånger.
Då delades brödet itu och smordes med fett för en andra gräddning,
det blev mindre vattenhaltigt och inkråmet segare.
Detta bröd kallades då kavring. Tunnbröden av kornmjöl som bakades norr om fäbodgränsen
gräddades ursprungligen genom stekning på järn- eller stenhällar
som senare kom att ersättas av ugnsgräddning.
(Fakta från Bringéus, 1988).
Jästen var också annorlunda förr. Då hade man en surdeg som jäst när man bakade.
Sedan sparades en del av degen till nästa bak.
På så sätt hade man alltid en jästkultur att baka med.
Idag köper vi jäst.
Fördelen är att vi inte behöver ha en surdeg liggandes.
Fast nackdelen är smak och konstistens som blir godast med riktig surdeg.
Dessutom sänks brödets surhetsgrad och får en lägre blodsockerhöjande verkan.
Men surdegsbröd och bakning är ett kapitel och artikel för sig
Källa: receptfavoriter.se
Nästa sida: lättbakad hållbart bröd