Costa Rica

costasouth
Bilden är lånad

Antal invånare: 4 872 166 (2013)
Huvudstad: San José

Befolkning
Det fåtal spridda indianstammar som fanns i området när spanjorerna koloniserade det på 1500-talet minskade snabbt efter européernas ankomst. Många indianer dog av de sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig och de som blev kvar blandades snabbt upp med de spansktalande Costa Rica har numera den mest enhetliga befolkningen i Centralamerika.

Politiskt system
Republiken Costa Rica brukar kallas Latinamerikas äldsta demokrati. Den har med två korta undantag stått sig sedan 1889. Den nuvarande författningen skrevs 1949 och slår fast att landet inte ska ha någon armé. Costaricanerna har sedan dess levt i fred i en stabil demokrati och i relativt välstånd, trots våldsamma omvälvningar i grannländerna. Ett i grunden socialdemokratiskt parti har dominerat politiken sedan författningen antogs. 

Jag informerade mig om Landet via en reseguide bok som jag hittade i en bokhandel för begagnade böcker. Denna autor gjorde en en omfattande novellartig beskrivning av Costa Rica.
Hon skrev så detaljrik om det första hotellet man skulle övernatta för här har många kända författare bod en gång i tiden. Beskrivningen av gården som hade en tropisk rondell i mitten där man intåg frukost och alla rummen låg rund denna plats, var oemotståndlig, jag bara måste bo där en natt!

Borde fattat misstankar när taxiföraren förslog bättre Hotell för samma pris! Men envisa jag gav sig inte. Vi kom fram mitt i natten dagen före Nyårsafton och allt var som det stod i boken, även priset på 80 dollar/natt för 3 personer var detsamma då och nu. Mera misstankar kom upp när vi fick bonuscheck för grattis drinkar i baren bredvid. Gården var som beskriven i boken men inte rummen och värst var duschen, där lösa strömsladdar från väggen gick direkt till en värmetransformator på vattenröret som ska värma vatten i duschen. Ingen vågade använda den så det blev bara tvättstället. För att trösta oss så tog vi de fria drinkar i baren som tillhörde det röda distrikt!

Mitt i natten vaknade jag för att jag kände något bet mig om och om men inte som mygg.
Det var sängloppor och alla föredrog mitt blod och inte mitt sällskap, vi räknade på min kropp över hundra bitmärken hade jag och dem bara några stycken.
Jag framförde mitt klagomål och vi fick 30 dollar i rabatt. Sedan var det dags att hitta ett nytt Hotell.

Hade absolut ingen aning var vi befann oss i San José men när jag rundade huset öppnade sig en jätte park med Hotell Hollyday In rund platsen och dit gick jag.

costaholl

bilden är lånad (google earth)

-Sorry vi är fullbokad- fick jag till svar och då berättade jag var vi övernattade i går och visade alla mina bett på överkroppen. Hon hämtade managern som även han tittade på min överkropp och vi fick Penthouse sviten för 80 dollar natten.Där högst upp på taket inväntade vi Nyårsnatten och hoppades att se ett fyrverkeri utan liket.
Kyrkklockan slog tolv och….inget….inget hände, jo en raket avfyrades från ett annat
hotell.

Vi skulle till dem fina stränder vid Atlanten och ta oss dit via regnskogen med tåg som beskrevs i boken. Innan dess så var tipset att förboka en natt till när man återvända, för då kunde man lämna de stora resväskor under förvaring på Hotellet och byta till lätt bärbar bagage.

När vi gjorde denna bokning fick vi frågan vart vi skulle och då fick vi höra att landet hade för några månader en jordbävning som förstörde en del broar mm. Och inga tåg gick just nu.

Vi skulle ta bussen dit. Om du möjligen har sett filmen Jakten på den vita stenen så vet du vad som väntade oss. Bussen fylldes under vägen med blandade resenärer, kycklingar, små grisar, ödlor och små inka indianer, varje halvtimme stannade vi i en by för att det såldes förfriskningar och mat via fönstren fram tills vi kom till regnskogen.

costaregn
Det var brant och hela tiden en färd neråt. Jag kände lukten av asbest stiga upp under mina fötter där det låg en gummimatta. När jag flyttade på den såg jag rakt ner på bromsarna och paniken tog tag i mig jag glömde kameran och inga fler bilder av regnskogen togs. Ville inte skrämma de andra och täckte över hålet med mattan igen. Föraren sänkte aldrig farten i kurvorna utan bara tutade och hoppades mötande fordon stå åt sidan när vi kom och det funkade faktisk annars hade jag inte kunnat skriva detta!

Vi skulle till Limone och därifrån ta en taxi till det i boken nämnda Pensionat.
När vi kom fram till Limon var vi dem enda Européer kvar i bussen och där såg vi nästan bara Afrikaner. Det var här i denna stad de första slaverna anlände. Vi skulle fråga efter en taxi i baren där bussen stannade och fick svar att vänta utanför.

costabussen

Här stannade bussen (google earth)

Han kom efter en halv timme ut från baren (han som vi frågade) han hade sin bil rund hörnan. Vi packade väskor i bagageutrymme som gick inte att stänga helt och hänvisad oss att sitta alla tre i baksätet. Paniken stek igen, ha kolla på våra väskor varje gång han stannar sa jag till de andra och jag ha koll på föraren som pratade dåligt Engelska.

På halva vägen till hotellet stannade han plötsligt och plockade upp en mörkhyad man som satte sig bredvid föraren, ingen förklaring fick vi och paniken spreds till oss alla. Han svängde av huvudvägen in i en liten By där vår icke betalande gäst steg ut…...och taxin väntade! Det var många tankar som snurrade i mitt huvud om vad som skulle händer nu med oss!

Han kom tillbaks med en plockad kyckling inlindad i en plastpåse och gav den till föraren.
-Now vi go hotell- sa föraren och dit kom vi för ett fast pris han bestämde från början.

Där möttes vi av en underbart varmhjärtlig familj som bjöd oss på förfriskningar och mat.
Rummen var enkelt men välskött men badrummet hade samma duschanordning fast med isolerade kablar. Pensionatet låg bara 100 meter från en fantastisk vit sandstrand där man kunde snorklar i det kristallklara vattnet enligt boken.
Stranden var borta och nu fanns det bara stenras kvar. Hon berättade att 50 meter av stranden har försvunnit ut i havet efter förra årets jordbävning.

Vi visste inte vart vi skulle ta vägen nu för där tog boken slut! Låt oss visa er rund lite så ni lär känna vårt land lite bättre sa värdinnan och vi stannade 4 dagar.
Det var värd varenda dag att vara tillsammans med denna familj! Vi fick följa med in i Regnskogen där de hade blivit anvisad av staten ett område de skulle förvalta för att plantera naturliga urskogsväxter för att få tillbaks forna faunan efter skoningslös trädfällning och plantage odlingar. Nästa varje familj i deras by och många andra byar gjorde så. Det kom även frivilliga från hela världen som volontärarbetare för att hjälpa till med odlingar och skötsel.

Jag blev imponerad och lärde mig en hel del om träd, växter och deras samspel om det viktigaste för dem alla ljus & vatten.Hennes son var biolog och jobbade extra för att säkra sköldpaddornas boplatser vid stranden.
Han såg till att äggen inte blev stulen eller rövad bort av rovdjur. Vissa sköldpaddor kom aldrig tillbaks till boplatsen för att de själva inte klarade sig och då kunde inte äggen kläckas. Dessa ägg kunde dem ta med sig hem och jag fick äta för första gången sköldpaddsägg.
Skinnet är väldigt mjukt och smaken påminna om ostron.

costasköld

Värdinnan visste att vi längtar efter snorkling och hav och hade kontaktat en släkting på andra sidan av landet vid pacifistiska havet vid en strand som heter black beach. Där fanns en bungalow reserverad för oss med samma pris som hennes rum vi hyrde.

Dit vi åkte!

costabeache

Vi fick en underbart fin bungalow med egen skyddat bakgård bara 100m från stranden.
På bakgården fanns det tvätt möjlighet i form av dusch, stor tvättställ och torklina.
Där såg jag för första gången blåsten.
Det är en sorts tvål i ljusblå färg som man
ska gnugga i skjortkragen och andra utsatta ställen på sina vita kläder för att få den vita igen.
Var lite svårt att tro först men resultatet var enastående. Köpte fyra stycken med mig hem!
Vi kom hit för att snorklar och jag gav mig ut på vägen
för att hitta någon som ordna snorkelturer.
Det tog inte lång tid innan jag såg en skylt - halvdags snorklingstur med mat och dryck för 80 dollar

costasnorkl

Jag pratade med mannen som satt i verandan om denna båtresa och det verkade lovande.
Han ville ha betald i förskott och jag gav mig inte,
hälften nu och resten efteråt bestämde jag. Han tog pengar och lovade
att vi blir hämtad nästa morgon kl 8:00 vid en bar nära oss.

costkapten

Kaptenen

Nästa morgon satt vi och väntade och väntade ända fram tills klockan var 9:30 och undrade om vi blev blåsta.
Men helt plötsligt stannade en Taxi
och föraren frågade om det var vi som skulle snorklar.Han körde oss utanför byn till en strand
där det låg flera öppna båtar upp och ner i sanden men ingen båt i vattnet?

costbot

Bakom en träbarack där man kunde knappt läsa den solblekta handmålade texten BAR
dök vår kapten upp med en kylbox i storlek mindre.
Han skrattade och bad om ursäkt att hans bror (taxiföraren) hade försovit sig efter deras barbesök i går. Men var är båten undrade jag? Här bakom baren var svaret.

Jag fick hjälpa till att bära den till vattnet – tur att jag inte betalt hela summan för det skulle vi diskutera mera om.
När motorn var på plats var klockan redan tolv
och solen brann på vår hud det gällde att snabbt kommer till snorkelplatsen för att kyla ner den. Han stannade vid första revet och vi snorklade bara en halv timme för att vi blev hungrig och törstig. I kylboxen fanns det en flaska vatten två öl och två tonfiskmackor samt två bananer de du…!

Han började inse att vi inte var riktig nöjda med denna utflykt och erbjöd oss en båttur längs kusten som blev en väldigt intressant sådan för att han berättade mycket om sitt lands kultur, traditioner och ambitioner.

När vi kom tillbaks till stranden bestämde han att vi skulle ses kl.17:00 på en speciell bar vid huvudgatan av byn. Denna bar var en rund byggnad på ca fyra meter i diameter som hade ett litet kök på ena sidan och bara en person kunde jobba där inne.

Jag kom som jag alltid gör i god tid det vill säga 16:40 och ingen var där och baren igenbommad. Men kaptenen satt vid en sten och vinkade på mig.
En liten stund senare dök bartendern upp cyklande med ett spädgris på axeln.
Han hälsade och öppnade baren men inte gallren över bardisken.
Två tomma snapsglas kom genom gallret samt en flaskhals med Sambuka stack fram och vi tog emot vår drink.
Man få inte servera sprit för kl 17:00 i Costa Rica var förklaringen.

En annan cyklist dög upp men han var uniformerad och bar på ett gevär på axeln han var Polis. Ett nytt glas kom genom gallret och samma flaska vi skålade och alla skrattade åt min förvånade ansiktsuttryck?
Han var också en bro till kaptenen. Bartändaren var en kusin och halva byn var släkt med honom. Under tiden vi pratade med varandra började bartendern tillreda grisen och vi fick små skålar med friterad svål att knapra på.
Lite senare fick vi små bitar av kokta lätt marinerade grisfötter och ännu senare blev det grillad kött och till slut grisgryta.
Dessa små skålar som dök upp en gång i timmen kallas för ”Buka”.
Går man till en lokal bar så ska man fråga efter Buka
men inte säger fel på Engelska ”You have some buka”
det låter som Sambuka och är en stark likör fick jag förklarad.

Jag stannade alldeles för länge och fick inte betala
utan lovade att vi skulle träffas nästa dag.
Vi blev riktig goda vänner och umgicks varje dag.
Hans mamma fyllde år och vi blev bjuden till en familjefest med släkt och vänner.
Det var en Musikband som spelade Salsa och Soccamusik.

costafami

Under denna fest fick jag lära mig lite om deras djurvärld.
Den gröna Guana ödlan är fridlyst men de har även en svart sådan som heter Iguana
och smakar som kyckling den serveras ofta i hemlighet i lokala restauranger under namnet kyckling sägs det.

costagiuana

Det var jag tvungen som Chef att smaka på,
men problemet är att ingen erkänner om det är en Iguana som serveras som kyckling så jag inga bevis utan bara min tro att jag har smakat på en sådan.

Vi åkte en lång tur till de mera avlägsna platser
för att han skulle visa oss de vilda aporna,
På vägen dit fick jag se vad som var grunden
att mycket av regnskogen hade försvunnit den dåtidens enda export var
bananer ”Chequita” , kaffe och vegetabilisk olja.

costabanan
Chequita bananer

cotakafe

Kaffeböna: Wikepedia

Jag har aldrig spenderat så lite pengar på en resa så att det blev t.o.m. över,
allt var väldigt billigt exempel en matkasse för 3 dagar inkl. dryck gick på 100 spänn.

Nästa sida